Etikett: god man

Kategorier
Nyhet

Förbättringar på lagar som styr godmanskap

Mari med litet leende, en solig dag på torget i Farsta centrum. En sommarbris fläktar i håret.

En omfattande reform om god man trädde i kraft i månadsskiftet juni-juli. De flesta är överens om att den innehåller många förbättringar, så också Mitt liv mitt vals jurist Mari Siilsalu, men hon är samtidigt kritisk:
– Om man tittar på förändringarna så är de, var och en för sig, bra. Men de åtgärdar inte huvudproblemet, säger hon.

Med den nya lagstiftningen har behovet av projektet Mitt liv mitt val och en satsning på beslutstöd blivit än mer tydligt.

Mari med litet leende, en solig dag på torget i Farsta centrum. En sommarbris fläktar i håret. Lagändringarna, som trädde i kraft tidigare den här sommaren, 2026, har sin bakgrund i många års omfattande kritik mot den tidigare lagstiftningen. Den ansågs föråldrad och speglade inte modern syn på frågor om rättigheter för personer i behov av god man eller förvaltare. Bland annat har det funnits hål i lagstiftningen som gjort det möjligt för ställföreträdarna att missbruka sina mandat, till exempel med sättet att hantera huvudmannens pengar.

Kvar i föräldrabalken

Den första lagen om god man kom 1924 och har sedan 1949 legat i Föräldrabalken. Lagarna har reformerats vid ett rad tillfällen sedan dess. De här förändringarna är de mest omfattande sedan 1974.

– Teknisk sett är det alltså inte en ny lag utan en drös med förändringar i lagar som redan finns. Det handlar mest om att öka huvudmannens trygghet och tillsyn för hur ställföreträdarskapet ska utföras, säger Mari Siilsalu.

Ännu inga krav på beslutsstöd

Mari är positiv till de flesta förändringarna men är samtidigt kritisk. Generellt kommer lagstiftningen (se faktarutan) kunna hindra de värsta avarterna och tvinga fram ett godmanskap som sker mer på huvudmannens villkor än tidigare. Bland annat har en ny myndighet, Myndigheten för familjerätt och föräldraskap, MFOF, med säte i Skellefteå, sjösatts. Myndigheten ska utöva tillsyn på området och kommer att ha ett centralt ansvar och bidra med vägledning för ställföreträdarskap.

– Det är en ganska blygsam reform jämfört med hur den skulle kunnat vara. Om man tittar på förändringarna så är de, var och en för sig, bra men de kommer inte att åtgärda huvudproblemet, utan bibehåller konceptet med ställföreträdare – att en god man träder in och fattar beslut i huvudpersonens ställe, till skillnad från konceptet beslutsstöd – att ge stöd till huvudpersonens beslutfattande.

Paradoxal hänvisning till FN-kommittén

Mari pekar på en paradox. I utredningen säger man sig ha lystrat på kritik från FN-kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning men missar, eller undviker, samtidigt att verkställa det som faktiskt förväntas av FN. Så här skriver de i utredningen:

”Ett modernt rättssäkert ställföreträdarskap med den enskildes bästa för ögonen bör alltid utövas med beaktande av hans eller hennes egen vilja. I Funktionsrättskonventionen finns en allmän princip om individuellt självbestämmande och frihet att göra egna val. FN-kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning har vid sin granskning av Sverige under våren 2024 bland annat utryckt sin oro över att åtgärder inte har vidtagits för att ersätta system med ställföreträdande beslutsfattande med mekanismer för stödjande beslutsfattande. Mot denna bakgrund finns därför skäl för att komplettera föräldrabalken med en bestämmelse som innebär att gode män och förvaltare även ska beakta huvudmannens vilja eller förmodade inställning när uppdraget utförs.” (prop s. 73)

Men den nya lagstiftningen kommer inte tillrätta med det problemet, menar Mari.
– FN-kommitténs kritik visar hur stort Sverige tidigare har missat målet. Men när vi kommer till tolkningen av kritiken, som framgår av citatet från utredningen, så speglar det inte styrkan i kommitténs ord. Lagtexten ersätter inte ”system med ställföreträdande beslutsfattande med mekanismer för stödjande beslutfattande”, som det står.

Som att en ryggmärgsskadad inte får rullstol

Att ”beakta huvudmannens vilja” är inte samma sak. För att förtydliga skillnaden jämför Mari med en hypotetisk lagstiftning för personer med ryggmärgsskada.
¬¬¬– En sådan person skulle inte få stöd i form av en rullstol, för att själv kunna göra sina förflyttningar, utan någon annan skulle göra förflyttningarna i hennes ställe. Den nya lagen skulle säga att den ställföreträdande personen ska ha skyldighet att ha mer kommunikation med den ryggmärgsskadade när ställföreträdaren gör förflyttningarna åt henne. En myndighet ska sedan finnas som en tredje aktör och se till att den ersättande personen gör förflyttningarna på ett bra sätt och att det finns bättre dokumentation på hur förflyttningarna görs.

Artikeln fortsätter efter faktarutan.

 

Lagändringar i sammanfattning

Lagförändringar enligt propositionen ”Ett ställföreträdarskap att lita på” (prop. 2025/26:92). Reglerna trädde i kraft den 1 juli 2026.
Här är en mycket kort sammanfattning gjord av Googles AI-verktyg Gemini, något redigerad av artikelförfattaren:

• Beslutsrätt flyttas från domstol: Kommunernas överförmyndare får besluta om anordnande, ändring och upphörande av godmanskap i enkla ärenden där alla är överens, vilket gör processen snabbare än när tingsrätten hanterade allt.

• Ökat fokus på huvudmannens vilja: Lagtexten skärps så att den gode mannen eller förvaltaren måste sätta den enskildes personliga vilja, önskemål och välbefinnande i absolut fokus.

• Större informationsskyldighet: Gode män blir skyldiga att löpande hålla sin huvudman informerad om vad som sker, såvida det inte finns starka medicinska eller särskilda skäl att låta bli.

• Obligatorisk introduktionsutbildning: Det införs lagkrav på att alla som utses till god man eller förvaltare måste genomgå en godkänd utbildning senast inom tre månader från sitt förordnande.

• Ett nationellt ställföreträdarregister: Ett centralt statligt register införs för att överförmyndare lättare ska kunna kontrollera lämplighet och för att gode män enkelt ska kunna bevisa sin behörighet (träder i kraft 1 januari 2028).

• Statligt stöd och central tillsynsvägledning: Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) får i uppdrag att fungera som en central myndighet med ansvar för utbildningsmaterial, föreskrifter och vägledning till överförmyndarna.

• Tydligare regler för att lämna uppdrag: Det blir enklare för en god man att bli entledigad från sitt uppdrag omedelbart om det finns skälig orsak, utan att behöva vänta tills en ersättare har hittats.

Risk att grundproblemet cementeras

Å ena sidan hyser Mari en oro för att den nya lagstiftningen ska cementera status quo på området och att sätta stopp för en utveckling mot beslutsstöd åt alla som är berättigad till god man. Å andra sidan tror och hoppas hon på en annan utveckling; att det kanske är så att projektet Mitt liv mitt val ligger lite före i tiden och att samhället inte ännu är moget att kräva beslutstöd åt alla personer som är berättigad god man.
– Kanske är samhället ännu inte redo för en sådan förändring. Samhället har just nu ännu inte de stödfunktionerna som krävs och risken skulle vara att personer varken får det ena eller det andra.
Mari påminner om den gamla psykiatrireformen då institutionerna stängdes ner utan att det fanns alternativ.
– Många hamnade på gatan och for illa.

Fortfarande förändringar i föräldrabalken

Det har funnits förhoppningar om en helt ny lag men istället blev det alltså bara förändringar i den gamla lagstiftningen.
– Jag skulle ju vilja se att de här frågorna inte skulle stå under föräldrabalken. Den har ju egentligen fokus på att reglera stödsystemet för barn eller människor som förr i tiden ansågs jämställda med barn, i sin rättskapacitet. Nu har vi en annan syn och jämställer inte längre personer med intellektuell funktionsnedsättning med barn. Bäst vore att alla vuxna personer kan företräda sig själva, med stöd om så behövs.
Är det inte skamligt, 65 år efter Bengt Nirje skrev om rätten att ”leva som andra” och snart 30 år sedan omyndigförklaringen togs bort?
– Ja, just när det kommer till de här frågorna är det brist på förväntningar och låg ambitionsnivå för den målgruppen. Förut har vi haft samma synsätt när det gällt många andra saker: rösträtten, förmåga att utbilda sig, föräldraskap etc. där samhället gett målgruppen sina rättigheter. Men just i det fallet säger samhället att vi inte kan stödja personen ifråga eftersom hen saknar förmåga och då måste en annan person, med förmåga, ta över. Fast vi behöver, också på det här området, komma till slutsatsen att funktionsnedsättningen medför stödbehov. Vi behöver utreda vilka stödbehoven är och tillgodose stödformer som möter upp dem.

Två tecknade händer möter varandra.Vikten av projektet än mer tydligt

Eftersom lagstiftningen trots allt innebär många positiva förändringar skulle man kunna ställa sig frågan om vad för existensberättigande den lämnar kvar åt projektet Mitt liv mitt val? Ett stort, om man frågar Mari Siilsalu. Kanske det viktigaste och det projektet helt och hållet handlar om, nämligen möjlighet till självbestämmande och att byta ut beslutfattande genom ställföreträdare mot stöd till beslutsfattande.
¬– Projektet bidrar till att göra samhället redo för det paradigmskiftet. Vi utvecklar konceptet stödjande beslutsfattande och håller på att utveckla metoder för det, så när rättsutvecklingen kommer dit ska det finnas möjligheter att bilda beslutstödsgrupper för var och en som behöver det. Det är det som är kärnan i vårt projekt, säger Mari Siilsalu.

Kategorier
Utbildning

Bättre stöd för att kunna bestämma själv

En grön tumme upp och en röd tumme ner.

Under våren genomförde projektet Mitt liv mitt val, med hjälp av tre forskare, en utbildning. Vi har tidigare skrivit om utbildningen här på vår webbplats, men här kommer en sammanfattning.

Det här är en ”svårläst” version. Det kommer en lättläst version inom kort.

Längst ner, efter artikeln, finns en rad länkar till fördjupande artiklar som berör olika ämnen här.

De tre forskarna var:

  • Therese Fridström Montoya, som forskat mycket om god man-systemet
  • Thomas Strandberg, professor i socialt arbete vid Örebro universitet
  • Niklas Altermark, docent i statsvetenskap vid Lunds universitet

 

Stöd till föräldrar med IF

Projektet Mitt liv mitt val arbetar för att alla ska ha rätten att själva bestämma över sina liv och att de som behöver, ska få stöd till det. Den sortens stöd brukar kallas beslutstöd. Thomas Strandberg, professor i socialt arbete vid Örebro universitet, berättade om ett praktiskt exempel på beslutstöd. Det handlade om ett forskningsprojekt som gick ut på att föräldrar med IF skulle bli bättre på att vara föräldrar till sina barn och därigenom kunna behålla barnen och slippa att de blev omhändertagna av de sociala myndigheterna. Projektet utvärderade föräldraförmågan och barnens mående genom frågeformulär och genom att intervjua barnen. Man kunde se att projektet hade positiva effekter och bidrog till att föräldrarna kunde höja sin kompetens som förälder.

Känna att man äger sitt liv

Mitt liv, mitt val  är kritiska till de lagar som styr god man idag. Vi anser att gode män har för mycket makt över sina huvudpersoner och att lagarna ger de möjlighet att ta beslut över deras huvuden, utan att ens tillfråga huvudpersonen ifråga. Therese Fridström Montoya förklarade hur lagarna som styr god man-systemet ser ut. Hon sa att alla människor borde ha rätt till en känsla av meningsfullhet och kunna känna att man äger sitt eget liv. Men så är det inte för många som har god man menar hon.

Rättigheter och skyldigheter

Alla i Sverige har något som kallas rättskapacitet. Det betyder att man har rättigheter och skyldigheter. I svensk lag finns de grundläggande fri- och rättigheterna i regeringsformen. Den ger alla till exempel yttrandefrihet och äganderätt. Alla har också skyldigheter. Till skyldigheterna hör till exempel att man inte får begå brott och att man måste betala tillbaka pengar för ett lån som man tagit.

Rättshandlingsförmåga

Ett annat begrepp är rättshandlingsförmåga – man måste i lagens mening ha förmåga att göra en så kallad ”rättshandling”. Man måste till exempel förstå innebörden och konsekvenserna av det man gör. Man ska också ha omdöme, insikt och minne så att man kan komma ihåg vad man bestämt eller gjort. Och vilja, att viljan är ens egen och att man inte påverkats av andras vilja. Det är när personer inte anses ha rättskapacitet de kan få god man eller bli tilldelad en förvaltare.

Klyftan mellan teori och praktik

Niklas Altermark, docent i statsvetenskap vid Lunds universitet, varnade för att vackert tal om självbestämmande långt ifrån alltid efterlevdes i realiteten. Särskilt finns utmaningar i gruppbostäder där idealen om självbestämmande och deltagande inte förverkligas i praktiken. Personal, menar han, ser ofta människor med funktionsnedsättningar som oförmögna att fatta självständiga beslut.

Sverige bryter mot Funktionsrättskonventionen

Projektet Mitt liv mitt val jobbar för att personer som har god man ska få bättre stöd för sitt självbestämmande, och att det inte är som nu, att god man ska kunna bestämma åt huvudpersonen utan att ens behöva fråga. Therese Fridström Montoya tycker samma sak och det står också skrivet i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar, Funktionsrättskonventionen. I artikel 12, som handlar om likhet inför lagen, så säger man att den som saknar förmåga att själv fatta beslut ska erbjudas stöd.

Nya reglerna räcker inte

I sommar kommer ny lagstiftning i Sverige som kommer att ställa högre krav på gode män. De ska generellt ta bättre hänsyn till huvudpersonens vilja. Det är förstås bra men varken projektet Mitt liv mitt val och Therese är ändå inte helt nöjda eftersom reglerna inte säger att den gode mannen, eller någon annan, ska ge stöd åt huvudpersonen, så att hen kan fatta sina egna beslut med hjälp av det stödet. Så god man kan fortfarande fatta beslut över huvudpersonens huvud. Therese säger att staten måste möjliggöra för att ta fram alternativa nya vägar för beslutsfattande, som vi gör i Mitt liv mitt val och för möjligheten att välja och ta ställning i frågor i sitt eget liv.

 

Länkar till fördjupande artiklar:

Kategorier
Okategoriserade Seminarium

Från ersättande beslutsfattande till beslutstöd

Närbild på Therese med stort leende.

Den andra delen av projektets utbildning i samarbete med forskare genomfördes för några veckor sedan. Det var Therese Fridström Montoya som höll ett föredrag om ställföreträdarskap – ”ett rättsligt perspektiv på rätten att bestämma själv”, som Therese själv beskrev temat.

Den första delen av utbildningen, med föredrag av Thomas Strandberg, professor i socialt arbete, och Niklas Altermark, docent i statsvetenskap, genomfördes i januari och finns att läsa om på den här länken.

Therese Fridstöm Montoya har ägnat stora delar av sitt yrkesliv åt att forska om ställföreträdarskap, det vill säga (bl.a.) om god man-skap och förvaltarskap. Hon doktorerade 2015 med avhandlingen Leva som andra genom ställföreträdare – en rättslig och faktisk paradox. Numer är hon också föreståndare för centrum för forskning om funktionshinder på Uppsala Universitet.

­– Det handlar om känslan av meningsfullhet i sitt liv och att man mår så bra som möjligt. Man brukar prata om möjligheten att känna att man äger sitt eget liv – att man har förmågan att fatta de beslut som man vill om sig själv. Men kanske också ibland, att man slipper fatta vissa typer av beslut som man känner att man inte vill behöva brottas med.

Rättigheter och skyldigheter

Therese tog upp begreppet rättskapacitet. Det betyder att man har status som person och är en aktör i rätten. Alla i Sverige har rättskapacitet, det räcker med att man är människa. Det, i sin tur, innebär att man har rättigheter och skyldigheter. I svensk lag finns de grundläggande fri och rättigheterna i regeringsformen.

– Det handlar till exempel om yttrandefrihet, äganderätt och rätten till rörelsefrihet. Det ska staten garantera oss.

Therese berättade att lagstadgade rättigheter är en relativt modern företeelse.

­– Det är en utveckling som startade efter andra världskriget när vi hade sett vilka förfärligheter som människor kan utsätta varandra för. Man kom fram till att vi behöver förhindra det på något sätt.

Alla har också skyldigheter. Therese nämnde några exempel:

– Att inte begå brott eller att man ska fullgöra åtaganden som man har hamnat i på grund av att man gjort ett avtal med någon. Tagit ett lån, exempelvis.

Rättshandlingsförmåga

Nästa begrepp som Therese tog upp är rättshandlingsförmåga. För att göra en rättshandling, till exempel ingå ett avtal, ska var giltigt krävs två saker. Det ena är rätt ålder och det andra handlar om den fysiska personens personliga förmågor. Hon sade att det inte är lätt att ringa in exakt vad som krävs för att man ska kunna ”rättshandla med giltig verkan och vara en aktör i rätten”.

– När man, som jag, läst många, många rättsfall på olika rättsområden utkristalliserar sig någon form av lista med egenskaper, eller förmågor som man fäster vikt vid när man ibland underkänner eller inte tillmäter full giltighet till en rättshandling.

Therese räknade upp en rad saker:

– Att man begriper innebörden och konsekvenserna, att man är medveten om funktionen, hur världen är beskaffad, alltså att man inte hallucinerar eller har en annorlunda verklighetsuppfattning än andra människor på grund av till exempel sjukdom. Medvetenhet är också ett krav. Man pratar även om begrepp som omdöme, insikt, minne; att man kan kommer ihåg vad det är för någonting man har bestämt eller gjort. Och vilja, att den är ens egen och att man inte påverkats av andras vilja.

Ett engelskt begrepp blir två svenska

Therese varnade för risken att blanda ihop rättshandlingsförmåga med rättskapacitet (se ovan).

– Det kan vara förvirrande. På svenska så har vi alltså två begrepp som handlar om olika sidor av rättsobjektsstatusen. Men det har man inte i engelskan så det måste man se upp med, till exempel då man ska förstå artikel 12 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Funktionsrättskonventionen).

Samma uppdragsbeskrivning

Therese Fridstöm Montoya menar att förvaltarskapet och god manskapet fungerar som en form av ersatt beslutsfattande. Och att skillnaden dem mellan är komplex där förvaltarskapet handlar om att individen ska skyddas mot ”att göra galna rättshandlingar som skadar henne själv” (och/eller utnyttjas av andra) medan god man-skapet inte påverkar huvudpersonens förmåga att rättshandla. Men det hindrar inte en god man att så att säga göra rättshandlingar över huvudpersonens huvud.

– För det räcker det i praktiken med ett god man-skap. Om man tittar på uppdraget för en god man respektive förvaltare, så har de samma uppdragsbeskrivning, sade Therese.

Sverige bryter mot Funktionsrättskonventionen

Både en god man eller en förvaltare har behörighet att företräda sin huvudperson (huvudman) och det ställs inga krav på att huvudpersonen ska stödjas så att hen själv kan fatta beslut. En förvaltare eller en god man behöver alltså inte ens fråga om personens egen vilja.
Det går stick i stäv med Funktionsrättskonventionens, sade Therese.

– I artikel 12, som handlar om likhet inför lagen, så säger man att den som saknar förmåga att själv fatta beslut ska erbjudas stöd.

FN-kommitténs tar också upp det med sina rekommendationer Sverige:

– De säger att detta med ersatt beslutsfattande är någonting som man ska sluta upp med. Istället ska man få stöd, sade Therese Fridstöm Montoya.

Nya reglerna räcker inte

Therese lät ganska skeptisk till om de nya reglerna, som ska träda i kraft från första juli i år, verkligen kommer att ändra något i praktiken.

– Man säger ”nu ändrar vi så vi kan leva upp till funktionsrättskonventionen”. Men man går inte hela vägen fram utan man ändrar lite grann så att man säger att en god man och förvaltare ska hålla den här personen informerad. Men det är inte samma sak som att tillvarata den enskildes egen vilja och preferenser.

Mitt liv mitt val visar vägen

För att leva upp till funktionsrättskonventionen bör staten möjliggöra för att ta fram alternativa vägar för beslutsfattande, som vi gör i Mitt liv mitt val och för möjligheten att välja och ta ställning i frågor i sitt eget liv.

– Det är vad som behövs för att vi ska kunna komma ett steg närmare det som Artikel tolv kräver av Sverige, sade Therese Fridstöm Montoya

 

Kategorier
Information Nyhet

Introduktion till projektet Mitt Liv Mitt Val

En hand (Lindas) på en annan persons (Kenneths) axel.

Independent Living Institutes nya projekt Mitt liv – mitt val handlar först och främst om att förstärka självbestämmandet för personer i behov av beslutsstöd.

Tanken är att utforska möjligheten för personer i målgruppen att välja en grupp av personer hen är förtrogen med  som alternativ till en enda god man eller förvaltare. 

Vi vill också utveckla metoder som gör att de själva fattar sina beslut med stöd.

Målgrupp för projektet Mitt Liv Mitt Val är personer som behöver stöd för att kunna fatta sina egna informerade beslut i sina liv. Det handlar huvudsakligen om personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF), neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) eller vissa äldre med demenssjukdom. Utgångspunkten i projektet är att det, som alla ILI-projekt, ska vara samskapad med målgruppen – vi lyssnar in deltagarnas erfarenheter och jobbar tillsammans med dem. Det innebär att vi ännu inte vet exakt hur den modell vi utvecklar kommer att se ut.

Problem med nuvarande system

Det finns naturligtvis gode män och förvaltare som fungerar bra men det finns samtidigt många fall där det inte gör det, där personens rättigheter kränks, även om den gode mannen eller förvaltaren gör sitt bästa. I grund och botten ska en god man ge stöd och göra så som huvudmannen (vi föredrar att säga huvudpersonen) vill. Det sker dock långt ifrån alltid idag. Systemet har ett starkt fokus på ekonomi och administration, men alltför litet på att stödja huvudpersonen med att fatta beslut och stöd i processen dit. Risken för kränkningar finns inbyggt systemet. 

Massiv kritik från tunga instanser

Behovet av projektet är väl underbyggt. Kraftig kritik har kommit från bland annat tre tunga instanser: utredningen “Gode män och förvaltare – en översyn” (SOU 2021:36), även kallad “Ställföreträdarutredningen”, FN:s övervakningskommitté som granskar efterlevnaden av Funktionsrättskonventionen och FUB med rapporten Kunnig, engagerad och tillgänglig, som bl.a. bygger på direkta möten med personer i målgruppen. Alla tre tar upp att lagstiftningen behöver moderniseras, att huvudpersonerna behöver en starkare ställning och att det bör utvecklas stödinsatser som möjliggör att personen själv genom information och kommunikation, kan fatta sina beslut. De har också föreslagit att det bör ges möjligheter till alternativet med Beslutstödsgrupper istället för en enda God man. Trots kritiken sker inga förändringar på området. 

Beslutsstödsgrupper minskar sårbarheten

Besluten kan handla om allt, till exempel: boende, utbildning, arbete, fritidsintressen, flytt hemifrån, att ansöka om stöd eller valet mellan gruppboende eller egen lägenhet. Beslutsstödsgrupper kan då bidra med tillgängligt beslutsstöd, kommunikationsstöd, metoder för självbestämmande och annat vid behov, vilket stärker huvudpersonens självbestämmande och minskar den sårbarhet som finns när allt koncentreras till en enda god man. 

Möjlighet till grupper i andra länder

På flera håll i världen finns en modell liknande det svenska god-man-systemet, men med den viktiga skillnaden att den gode mannen kan vara en grupp personer istället för en enskild person. Detta har implementerats i de officiella systemen i olika grad och fungerar inte identiskt, men har den gemensamma nämnaren att flera personer tar ett formellt ansvar för att bevaka huvudpersonens rättigheter. Vi har studerat beslutsstödsmodeller i Kanada, Australien och Norge. Beslutstödsgrupper ökar huvudpersonernas självbestämmande. Att personen är i centrum i beslutsfattandet säkerställer att personens mål och önskningar respekteras.

Beslutstödsråd i Norge

I den norska modellen, som utvecklats och testats av Uloba, Norges motsvarighet till STIL(assistansanordnare och funktionshinderorganisation), väljer ”rådsägaren” personer hen känner väl och litar på till rådsmedlemmar. Ett råd kan bestå av olika personer som står huvudpersonen nära, exempelvis familjemedlemmar, vänner eller assistenter. Ulobas projekt visade att deltagare som använde beslutsstödsråd fick ökat inflytande över sina liv och kunde fatta fler självständiga beslut. Råden förbättrade också rådsägarnas sociala relationer och deras förmåga att uttrycka önskemål.

Microboards i Kanada och Australien

Modellen från Kanada innebär att man skapar en ideell stiftelse till ställföreträdare till huvudmannen. Huvudpersonen är ordförande och utser ledamöterna. Fördelarna beskrivs som många, bland annat att gruppen stödjer personen att styra sitt liv och fatta viktiga beslut, hjälper till att hålla en persons visioner och drömmar vid liv, minskar trycket på familjer och vårdgivare och att personen blir mindre benägen att hamna i kris eftersom det vid plötsliga förändringar finns en engagerad grupp människor där som stöd.

Beslutstödsgrupp i Sverige

Men, det går inte att omsätta framgångar från andra länder rakt av. Det finns skillnader i lagstiftning, policy och praxis som reglerar rättigheterna. Så nu vill vi, tillsammans med målgruppen, forskare och experter undersöka hur ovan nämnda modeller skulle kunna anpassas till svenska regelverk och ta fram förslag till en svensk modell som vi kallar beslutsstödsgrupper. Projektet har tagit initiativ till ett brett tvärsektoriellt samarbete. Förutom våra närmaste samarbetspartners ExtraOrdinary, FUB, STIL och Misa, har vi kontakt med flera andra aktörer – funktionshinderorganisationer, studieförbund och en rad forskare på området. Detta ser vi som en ingång för att kunna få en stark och välplanerad förankring för projektets resultat och att projektets arbete kommer att leva vidare.

Planen för närmaste tiden

Planen för det närmaste året är att forma ett antal stödgrupper, med tre–fem deltagare runt en person från målgruppen. Personer som ingår i gruppen kan vara närstående, vänner, en god man eller andra som har bra kontakt med huvudpersonen samt förmåga att vara stöd i processen med beslutsfattandet. Vi ska genomföra gemensamma studiecirklar där vi lär oss mer om rättigheter, utforskar modeller och diskutera hur det fungerar idag. Till vår hjälp kommer vi bland annat att använda ILI:s Självbestämmandebarometer och STIL:s Självbestämmandekompass, samt att utveckla egna metoder tillsammans med projektdeltagarna. Även peer support-grupper kommer att starta under det första året. Tillsammans med ExtraOrdinary kommer vi också att genomföra en halvtidskonferens, hösten 2026.

Kan få mycket stor betydelse

Projektets resultat kan få stora möjligheter att bidra till en nödvändig förändring av systemet med ställföreträdarskapet. Redan innan de lagförändringarna, som vi hoppas åstadkomma, är på plats bör projektets lärdomar kunna användas och förbättra det nuvarande gode-man-systemet: beslutsstödsgrupper kan bildas utan kostnad och utan större formaliteter. I Norge kan personer som har god man avtala om ett tillhörande beslutsstödsråd. En liknande lösning skulle kunna genomföras även i Sverige.

Dags för förändring

Personer med intellektuell funktionsnedsättning, eller andra i behov av beslutsstöd, ses ofta inte som medborgare men vi vet att med rätt förutsättningar kan människor, som av vissa anses oförmögna att fatta beslut om sina egna liv, göra det. Det är dags att göra upp med uppdelningen mellan de som betraktas som rationella medborgare och de som möts med en klapp på huvudet. Precis som andra förtryckta grupper behöver också personer i behov av beslutsstöd verktyg som utgår från deras egna förutsättningar.