Författare: Erik

En omfattande reform om god man trädde i kraft i månadsskiftet juni-juli. De flesta är överens om att den innehåller många förbättringar, så också Mitt liv mitt vals jurist Mari Siilsalu, men hon är samtidigt kritisk:
– Om man tittar på förändringarna så är de, var och en för sig, bra. Men de åtgärdar inte huvudproblemet, säger hon.

Med den nya lagstiftningen har behovet av projektet Mitt liv mitt val och en satsning på beslutstöd blivit än mer tydligt.

Lagändringarna, som trädde i kraft tidigare den här sommaren, 2026, har sin bakgrund i många års omfattande kritik mot den tidigare lagstiftningen. Den ansågs föråldrad och speglade inte modern syn på frågor om rättigheter för personer i behov av god man eller förvaltare. Bland annat har det funnits hål i lagstiftningen som gjort det möjligt för ställföreträdarna att missbruka sina mandat, till exempel med sättet att hantera huvudmannens pengar.

Kvar i föräldrabalken

Den första lagen om god man kom 1924 och har sedan 1949 legat i Föräldrabalken. Lagarna har reformerats vid ett rad tillfällen sedan dess. De här förändringarna är de mest omfattande sedan 1974.

– Teknisk sett är det alltså inte en ny lag utan en drös med förändringar i lagar som redan finns. Det handlar mest om att öka huvudmannens trygghet och tillsyn för hur ställföreträdarskapet ska utföras, säger Mari Siilsalu.

Ännu inga krav på beslutsstöd

Mari är positiv till de flesta förändringarna men är samtidigt kritisk. Generellt kommer lagstiftningen (se faktarutan) kunna hindra de värsta avarterna och tvinga fram ett godmanskap som sker mer på huvudmannens villkor än tidigare. Bland annat har en ny myndighet, Myndigheten för familjerätt och föräldraskap, MFOF, med säte i Skellefteå, sjösatts. Myndigheten ska utöva tillsyn på området och kommer att ha ett centralt ansvar och bidra med vägledning för ställföreträdarskap.

– Det är en ganska blygsam reform jämfört med hur den skulle kunnat vara. Om man tittar på förändringarna så är de, var och en för sig, bra men de kommer inte att åtgärda huvudproblemet, utan bibehåller konceptet med ställföreträdare – att en god man träder in och fattar beslut i huvudpersonens ställe, till skillnad från konceptet beslutsstöd – att ge stöd till huvudpersonens beslutfattande.

Paradoxal hänvisning till FN-kommittén

Mari pekar på en paradox. I utredningen säger man sig ha lystrat på kritik från FN-kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning men missar, eller undviker, samtidigt att verkställa det som faktiskt förväntas av FN. Så här skriver de i utredningen:

”Ett modernt rättssäkert ställföreträdarskap med den enskildes bästa för ögonen bör alltid utövas med beaktande av hans eller hennes egen vilja. I Funktionsrättskonventionen finns en allmän princip om individuellt självbestämmande och frihet att göra egna val. FN-kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning har vid sin granskning av Sverige under våren 2024 bland annat utryckt sin oro över att åtgärder inte har vidtagits för att ersätta system med ställföreträdande beslutsfattande med mekanismer för stödjande beslutsfattande. Mot denna bakgrund finns därför skäl för att komplettera föräldrabalken med en bestämmelse som innebär att gode män och förvaltare även ska beakta huvudmannens vilja eller förmodade inställning när uppdraget utförs.” (prop s. 73)

Men den nya lagstiftningen kommer inte tillrätta med det problemet, menar Mari.
– FN-kommitténs kritik visar hur stort Sverige tidigare har missat målet. Men när vi kommer till tolkningen av kritiken, som framgår av citatet från utredningen, så speglar det inte styrkan i kommitténs ord. Lagtexten ersätter inte ”system med ställföreträdande beslutsfattande med mekanismer för stödjande beslutfattande”, som det står.

Som att en ryggmärgsskadad inte får rullstol

Att ”beakta huvudmannens vilja” är inte samma sak. För att förtydliga skillnaden jämför Mari med en hypotetisk lagstiftning för personer med ryggmärgsskada.
¬¬¬– En sådan person skulle inte få stöd i form av en rullstol, för att själv kunna göra sina förflyttningar, utan någon annan skulle göra förflyttningarna i hennes ställe. Den nya lagen skulle säga att den ställföreträdande personen ska ha skyldighet att ha mer kommunikation med den ryggmärgsskadade när ställföreträdaren gör förflyttningarna åt henne. En myndighet ska sedan finnas som en tredje aktör och se till att den ersättande personen gör förflyttningarna på ett bra sätt och att det finns bättre dokumentation på hur förflyttningarna görs.

Artikeln fortsätter efter faktarutan.

Risk att grundproblemet cementeras

Å ena sidan hyser Mari en oro för att den nya lagstiftningen ska cementera status quo på området och att sätta stopp för en utveckling mot beslutsstöd åt alla som är berättigad till god man. Å andra sidan tror och hoppas hon på en annan utveckling; att det kanske är så att projektet Mitt liv mitt val ligger lite före i tiden och att samhället inte ännu är moget att kräva beslutstöd åt alla personer som är berättigad god man.
– Kanske är samhället ännu inte redo för en sådan förändring. Samhället har just nu ännu inte de stödfunktionerna som krävs och risken skulle vara att personer varken får det ena eller det andra.
Mari påminner om den gamla psykiatrireformen då institutionerna stängdes ner utan att det fanns alternativ.
– Många hamnade på gatan och for illa.

Fortfarande förändringar i föräldrabalken

Det har funnits förhoppningar om en helt ny lag men istället blev det alltså bara förändringar i den gamla lagstiftningen.
– Jag skulle ju vilja se att de här frågorna inte skulle stå under föräldrabalken. Den har ju egentligen fokus på att reglera stödsystemet för barn eller människor som förr i tiden ansågs jämställda med barn, i sin rättskapacitet. Nu har vi en annan syn och jämställer inte längre personer med intellektuell funktionsnedsättning med barn. Bäst vore att alla vuxna personer kan företräda sig själva, med stöd om så behövs.
Är det inte skamligt, 65 år efter Bengt Nirje skrev om rätten att ”leva som andra” och snart 30 år sedan omyndigförklaringen togs bort?
– Ja, just när det kommer till de här frågorna är det brist på förväntningar och låg ambitionsnivå för den målgruppen. Förut har vi haft samma synsätt när det gällt många andra saker: rösträtten, förmåga att utbilda sig, föräldraskap etc. där samhället gett målgruppen sina rättigheter. Men just i det fallet säger samhället att vi inte kan stödja personen ifråga eftersom hen saknar förmåga och då måste en annan person, med förmåga, ta över. Fast vi behöver, också på det här området, komma till slutsatsen att funktionsnedsättningen medför stödbehov. Vi behöver utreda vilka stödbehoven är och tillgodose stödformer som möter upp dem.

Vikten av projektet än mer tydligt

Eftersom lagstiftningen trots allt innebär många positiva förändringar skulle man kunna ställa sig frågan om vad för existensberättigande den lämnar kvar åt projektet Mitt liv mitt val? Ett stort, om man frågar Mari Siilsalu. Kanske det viktigaste och det projektet helt och hållet handlar om, nämligen möjlighet till självbestämmande och att byta ut beslutfattande genom ställföreträdare mot stöd till beslutsfattande.
¬– Projektet bidrar till att göra samhället redo för det paradigmskiftet. Vi utvecklar konceptet stödjande beslutsfattande och håller på att utveckla metoder för det, så när rättsutvecklingen kommer dit ska det finnas möjligheter att bilda beslutstödsgrupper för var och en som behöver det. Det är det som är kärnan i vårt projekt, säger Mari Siilsalu.