Lagändringarna kring ställföreträdare har gällt sedan den 1 juli. ILI-projektet Mitt liv mitt val samlade därför fyra jurister från olika håll för att diskutera vad ändringarna faktiskt har lett till. Panelen var enig: Det har blivit bättre, men huvudmannen ska fortfarande bara bli hörd, inte själv få bestämma.
”Det känns som att jag inte är delaktig på grund av min gode mans fördomar om mig.”
Det sa en av deltagarna på en medlemsträff som FUB höll medan ställföreträdarutredningen pågick, berättade Emelie Mynde, förbundsjurist på FUB. Citatet är väldigt talande, och bland FUB:s medlemmar är det många som vittnar om att man inte har kunnat nå sin gode man, inte har kunnat kommunicera med hen eller att hen har bestämt över ens huvud.
Det är bland annat dessa saker som lagändringarna ska göra någonting åt.
Kalle Larsson, förbundsjurist på Sveriges Kommuner och Regioner och en av experterna i utredningen, lyfter flera saker som har blivit bättre. Bland annat går det mycket fortare att få ett beslut om god man, eftersom beslutanderätten har flyttats från tingsrätterna till kommunernas överförmyndare. Tidigare kunde det ta upp mot ett år, medan det nu i vissa fall bara tar några dagar.
Rätt till välbefinnande och information
Huvudmannens pengar ska nu också användas till hens välbefinnande, något som flera deltagare i panelen lyfte som positivt.
– Lagen har länge sagt att pengarna ska användas till uppehälle, utbildning och nytta. Nu läggs ett ord till: välbefinnande. Det är bara ett av fyra ord, men det är väldigt viktigt, säger Kalle Larsson.
Tidigare har vissa gode män fokuserat väldigt mycket på den ekonomiska förvaltningen, kanske till och med sparat till något framtida arv. Men nu står det till och med i specialmotiveringen att något som kan verka konstigt för gemene man kan vara rimligt för den enskilde. Välbefinnande kan alltså se väldigt olika ut, och det kommer särskilt att följas upp i de nya redovisningarna som överförmyndarna begär in.
Att välbefinnande överhuvudtaget behöver skrivas in i lagen säger något om hur det har sett ut. Emelie Mynde tycker att det borde vara en självklar del av uppdraget, men FUB:s medlemmar vittnar om något annat.
– Man blir nekad av sin gode man att gå på bio, på en konsert eller på restaurang. Så ska det inte vara. Finns det ekonomi till det ska man få leva det liv man vill, säger hon.
En annan sak som panelen lyfte som positivt var att huvudmannen har rätt till regelbunden information. Det kan också verka självklart, men för att informationen ska nå fram krävs kunskap om hur man kommunicerar med den enskilde. Emelie Mynde hoppas att det uppdrag som Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) har fått kring utbildning också innefattar kommunikation: hur funktionsnedsättningen påverkar beslutsförmågan och hur man kan stötta den enskilde i att fatta beslut.
– Annars finns det en risk att det blir väldigt fina bestämmelser på pappret, men att det, när det kommer till kritan, ändå inte leder till någon ökad delaktighet, säger Emelie Mynde.
Oklara behörigheter, men ett register som kan hjälpa till
En mindre uppmärksammad följd av reformen, som togs upp under diskussionen, är att det nu finns två uppsättningar behörigheter samtidigt. Den som fick en god man före den 1 juli har kvar de gamla behörigheterna: att bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person. Nya uppdrag delas i stället in i personliga och ekonomiska angelägenheter.
– Det är en av bristerna i lagstiftningen: att man skapar helt nya begrepp för dem som förordnas nu, medan de som förordnades före den 1 juli har kvar de gamla, säger Kalle Larsson.
Therese Fridström Montoya är docent i civilrätt vid Uppsala universitet. Hon menar att gränserna var svåra att dra redan tidigare. När en god man betalar huvudmannens hyra bevakar hen personens rätt till bostaden, förvaltar hens pengar och sörjer för hens behov av ett hem – allt på en gång. De nya begreppen går också in i varandra, och med två parallella system riskerar otydligheten att öka, både för gode männen själva och för banker och andra aktörer som gode mannen företräder huvudmannen inför.
– Om jag själv var god man är jag inte säker på att jag alltid skulle veta vad jag hade behörighet till, säger hon.
Något som kan göra det lättare är det nationella ställföreträdarregister som införs den 1 januari 2028. Registret ska bli en betrodd källa som kan svara på vem som är behörig att företräda vem och i vilka frågor. Det kommer förhoppningsvis att förenkla kontakterna med exempelvis banker avsevärt och underlätta när det gäller e-legitimationer. Det råder i dag ett orimligt digitalt utanförskap, då många tjänster kräver BankID och en god man inte kan logga in för huvudmannens räkning.
– Det är något vi på FUB har kämpat för väldigt länge: att våra medlemmar också ska få tillgång till tjänster som 1177, säger Emelie Mynde.
Från ställföreträdare till beslutsstöd
Samtliga i panelen lyfte fram en och samma paragraf i den nya lagstiftningen som problematisk. Förr stod det att gode män och förvaltare alltid ska handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde. Nu står det att de i stället ska beakta den enskildes vilja eller förmodade inställning och alltid handla på det sätt som är bäst för den enskilde.
Therese Fridström Montoya läser formuleringen så här:
– Språkligt betyder ”beakta” egentligen bara att man har frågat. Sedan kan man säga: ”Tack, nu vet jag vad du vill, nu har jag beaktat din vilja. Men det är fortfarande jag som bestämmer.”
FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning var tydlig med just detta när den granskade Sverige 2024. Enligt artikel 12 i funktionsrättskonventionen är alla lika inför lagen och har rätt att fatta beslut om sitt eget liv. Därför ska system med ersättande beslutsfattande, som god man och förvaltare de facto är, fasas ut och ersättas av stöd där personens egen vilja styr.
Mari Siilsalu, jurist på Independent Living Institute, förklarar skillnaden mellan ersättande och stödjande beslutsfattande:
– I stället för att skriva på ett avtal åt någon handlar det om att hjälpa personen att förstå vad avtalet innebär, så att hen själv kan bestämma om hen vill skriva under.
För Mari Siilsalu är det här kärnan. Det räcker inte att personens vilja beaktas.
– Beslutsfattandet måste stanna hos personen. I stället för att viljan ska beaktas behöver den vara central och styrande, säger hon.
Och det är inte alls omöjligt. Mari Siilsalu lyfter projekt från andra länder, bland annat Kanada och Australien, där det sedan länge finns system med så kallade beslutsstödsgrupper kring en huvudperson. Gruppen består av fyra till fem personer som alla känner huvudpersonen väl och kan kommunicera med hen. Sedan samtalar och samarbetar de med huvudpersonen så att beslutsfattandet stannar hos hen, samtidigt som gruppen bidrar med stöd på olika sätt. Det finns också metoder för hur man hanterar situationer där det finns risk för att ett beslut skulle kunna skada personen, utan att beslutsfattandet flyttas över till någon annan.
– Det är den modellen som Mitt liv, mitt val nu arbetar med att utveckla för svenska förhållanden, berättar Mari Siilsalu.
Ett rejält omtag behövs
Regeringen har själv beskrivit reformen som att lappa och laga, inte som ett helhetsgrepp. Flera i panelen hade gärna sett ett rejält omtag, och i riksdagen har några partier sagt att de vill följa upp reglerna om några år. Kanske kommer omtaget då. Fram till dess ligger reglerna kvar i föräldrabalken från 1949. De är förbättrade, men utan att grundproblemet – självbestämmandet – är löst. Kalle Larsson sammanfattar:
– Det är beklämmande att stöd till vuxna personer ska regleras i en föräldrabalk.
Text: Jessica Smaaland